Landline

IMG_5945[1]

Georgia  McCool knows her marriage is in trouble. It’s been in trouble for a long time. She still loves her husband, Neal, and he still loves her – but that almost seems besides the point now.

Two days before they’re supposed to visit Neal’s family in Omaha for Christmas, Georgie tells him that she can’t go. She´s a TV writer and something’s come up on her show; she has to stay in Los Angeles. She knows that Neal will be upset with her – but she  doesn’t expect him to pack up the kids and go home without her.

When her husband and kids leave for the airport, Georgie wonders if she’s finally done it. If she’s ruined everything.

That night, Georgie discovers a way to communicate with Neal in the past. It’s not time travel. not exactly, but she feels like she’s been given an opportunity to fix her  marriage before it starts..

Is that what she’s supposed to do? Or would Georgie and Neal be better off if their marriage never happend?

Georgie och hennes bästa vän Seth som hon också jobbar med har äntligen fått chansen att få göa sin egen tv-serie. Men de måste skriva några avsnitt så att de som bestämmer kan vara säkra på sin sak. Tyvärr gör det att Georgie måste jobba före och under julhelgen. Hennes man Neil tar inte det så bra. Man förstår att Georgie inte har prioriterat sin familj alls den senaste tiden. Men det är Neal som varit hemma med barnen.

Georgie har svårt att få tag på Neal i Omaha. Hon lyckas alltid ringa när han är inte är där. Men när hon ringer på sin mammas gamla fasta telefon så kommer hon fram. Kruxet är bara att den Neal hon pratar med är Neal från det förflutna. När de gick på college så bråkade de och Neal åkte hem till Omaha under julen. Georgie trodde att det var slut mellan dem , men på julaftonen dök Neral upp hos hennes föräldrar och friade till henne.

Man får följa Georgie och Neal från när det träffas, hur hon blev kär och fram till nutiden. Hur ska det gå med dem?

Jag tycker att boken är välskriven och jag gillar verkligen grejen med telefonen som kan ringa till dåtiden. Men jag tycker inte att den är lika bra som Rainbow Rowells andra böcker. Jag förstår mig inte alls på Neal till exempel. jag är inte överdrivet förstjust i Georgie heller. Men jag gillar hennes lillasyster och hennes dryga kompis Seth.

Författaren Rainbow Rowell har tidigare skrivit Fangirl, Attachments och Eleanore & Park. Jag har läst alla.

Isla and the Happily Ever After

IMG_5925[1]

 

Detta är den sista “companion novel” till Anna and the French Kiss. Lola and the Boy Next Door hör också till den här “serien”.

Nu handlar det om Isla som vi fick träffa i Anna and the French Kiss. Vi visste redan där att hon var jättekär i Josh, den struliga, konstnärliga snyggingen Josh som var St. Clairs bästa vän.

Under sommarlovet träffas Isla och Josh på ett café . Isla är mer eller mindre drogat av sina tabletter för hon har nyss opererat bort sina visdomständer. Det slutar med att Josh följer henne hem till hennes föräldrar  eftersom hon är så borta.
När det kommer tillbaka till skolan i Paris inleder de ganska fort ett förhållande. Isla är så osäker och vågar inte lita på Josh. Varför skulle han älska henne? Hon är väl inget att ha?

Jag tycker verkligen om Islas bästa vän Kurt som är döpte efter Kurt Cobain. Han har högfungerande autism (aspergers) och är lite speciell. Isla och han är verkligen bästa vänner utan att det finns någon sorts sexuell spänning som det nästan alltid ska vara i ungdomsböcker. Tjejer och killar kan faktiskt vara vänner.

Jag tycker  verkligen om Josh. Han påminner mig om personer som jag känt. Det jag kan irritera mig på är att Isla är så blind. Hur hon lyckas feltolka allt och då menar jag allt.

Min favoritdel av boken är när de åker till Barcelona. Kanske för att jag själv varit där och kunde se allt framför mig. Jaghar tyvärr inte varit i Paris, än.

Naturligtvis tycker jag om cameon med Anna & St. Clair. Jag bryr mig inte så myckt om Lola & Cricket. Lola är ingen favorit.

Min favoritrankning av böckerna är nog Anna and the French Kiss, Isla and the Happily After och Lola and the Boy Next Door.

Nu är frågan bara: Varför får inte Meredith sin egen bok?

Mer böcker

IMG_5935[1]

Jag var på B.O.K i S-hamn förra veckan och handlade lite böcker för presentkortet jag fått av mamma och pappa.  Nu är ju bilden lite liten men det får gå ändå.

  • I havet finns så många stora fiskar – Sara Lövestam
  • Himmelstrand – John Ajvide Lindqvist
  • Gentlemän & Gangsters – Klas Östergren
  • The Goldfinch – Donna Tartt
  • Amerikauret – Vibeke Olsson

Glad i hågen gick jag därifrån som sista kunden för dagen. Men på bussen hem upptäckte jag att min iPhone blivit kvar på disken. Det blev att springa ner igen dagen efter så fort de öppnade. Tur att det var studiedag då. Hade blivit svårt att springa ifrån lektionen..

En smakbit på söndag

 

Det är Flukten fra virkeligheten som anordnar detta som vanligt.

Jag är ju med i Pocketlovers Tre på tre utmaning. Men i mina ena trea (jag har 3 för jag ska jämt överdriva) med del 5,6 och 7 i Night Huntress-serien av Jeaniene Frost så upptäckte jag att författarens två fristående böcker First Drop of Crimson och Eternal Kiss of Darkness helst ska läsas innan. Detta på författarens rekommendationer.

Så nu läser jag First Drop of Crimson. Smakbiten kommer från kapitel 20 s 197:

Spade stood over Denise. Her beautiful face was so peaceful in sleep, absent the worry, strain, and guilt that normally shadowed it. He loathed waking her, knowing she´d been running on sheer willpower for the past several days. She hadn´t even stirred when  he´d carried her up from the car up to this room, placing her in bed. But the couldn´t  wait any longer.”

Vampyrer, demoner och kärlek. Precis vad jag behöver nu. :)

Maze Runner

The Maze Runner

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar. 

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt.
På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Thomas blir ganska hårt behandlad av de andra killarna som ger honom öknamn och kallar honom för greenie. Det är tydligen någon form av initiation. Thomas ställer många frågor om deras situation men ingen vill ge honom några riktiga svar.

I vanliga fall kommer det bara en nykomling en gång i månaden. Men redan dagen efter Thomas ankomst så kommer det en flicka dit. Innan hon blir medvetslös säger hon – Allt kommer att förändras. I handen har hon också en lapp där det står : Detta är den absolut sista.

Thomas blir en  Maze Runner som springer runt i labyrinten på dagarna för att försöka hitta någon väg ut. På kvällarna återvänder de och ritar upp kartor. Men tiden håller på att rinna ut för dem. Allt kommer att förändras och de är inte längre trygga i Gläntan.

Jag gillar att karaktärerna är komplexa. Allt är inte svart eller vitt utan den berömda gråskalan. Ingen är bara en skurk eller en hjälte. Det är en mycket spännande bok med ett högt tempo som som jag läste med hjärtat i halsgropen. I större delen av boken har man ingen aning om någonting egentligen. Jag gillar det, men har sett att många irriterat sig på det. Jag kommer att läsa vidare i serien, men jag vet inte när och jag kommer att låna dem på biblioteket.

Maze Runner är den första i en kvartett  (det verkar inte finnas fristående dystopiska YA-böcker) där de andra delarna heter The Scorch Trials, The Death Cure och The Kill Order.  Författare är James Dashner.

Filmen hade premiär igår och den vill jag absolut se.

Författaren i familjen

När Édouard är sju år skriven han dikten som får hans pappa att gråta och resten av familjen att applådera och utnämna honom till författaren i familjen. Men när han fyll åtta år har han inget att skriva om längre.

Édouard växer upp i en skör familj. En familj som älskar varandra men som inte riktigt räcker till. Pappan med de högtflygande planerna för affären, mamman som är på jakt efter något, brodern med änglavingarna och systern med stenhjärtat. Alla är de trasiga och familjen möter motgång på motgång.

Èdouard kämpar för att bli en riktig författare. men det går inte så bra. Han möter Monique som vill bli hans musa. Marilyn till hans Miller. Han blir istället en copywriter, till och med en mycket välbetald sådan. Men han är ändå inte lycklig, han skulle ju bli författare.

Boken är så sorglig och samtidigt fyll med kärlek. Den handlar om skadade människor. Om att se sina föräldrar som de människor de är, att se deras brister och styrkor. Grégoire Delacourt har verkligen ett poetiskt och målande språk. Han kan verkligen beskriva personer och situationer med enkla medel.

Jag har tidigare läst och älskat Allt jag önskar mig  av författaren, men Författaren i familjen är hans debutroman.  Nu vill jag ha hans nästa roman. När kommer den tro?

Boken gavs ut på Sekwa förlag som ger ut franskspråkig litteratur på svenska.

Tack till Sekwa förlag för boken.

 

Fyrahundrafemtio har gått i konkurs

Jag läste tidigare i veckan att det litteräramagasinet Fyrahundrafemtio hade ansökt om konkurs. Vad tråkigt! Det var ju en intressant och superbra tidning som hade underbara reportage och fick mig att upptäcka nya författare.

Det blev bara två nummer som hann tryckas, men istället kan man ladda ner det sista numret från deras hemsida. Gör det!

fyrahundrafemtio_ettan_600

Jag kommer att sakna Fyrahundrafemtio!