Monogrammorden

IMG_6007

Hercule Poirot är tillbaka.

London 1929. Hercule Poirot intar i stillhet sin sedvanliga torsdagsmiddag på Pleasant’s Coffee House när en skärrad kvinna stormar in genom dörren. Hon är vettskrämd och påstår att on snart kommer att bli mördad, men hon ber ändå Poirot att lova att inte leta efter hennes mördare. Hennes död är det enda sättet att skipa rättvisa för det hon gjort.

Senare samma kväll hittas tre gäster mördade i sina sovrum på det eleganta Bloxham Hotel. I vart och ett av offrens munnar finns en manschettknapp. Medan Poirot  kämpar med att få ihop delarna i det grymma pusslet förbereder mördaren ett fjärde sovrum på hotellet…

Boken är skriven av Sophie Hannah, men Agatha Christies arvingar har ställt sig bakom utgivningen av en helt ny roman med hennes mest älskade karaktär.

Allt börjar så bra, men sen blir det så dåligt. Poirot blir en karikatyr av sig själv. I Agatha Christies riktiga romaner är han iallafall charmig. Här är han bara en dryg översittare Han vet vad som hänt men vägrar att berätta för polisen Edward Catchpool.  Han måste lära sig själv!

Boken är fylld med en massa onödig text. Den kunde ha varit minst 100 sidor kortare. Jag fick tvinga mig igenom de sista 150 sidorna. Hade helt tappat intresset för boken då. Det var verkligen inte min typ av bok.

Tack till Bookmark för rec.exet.

Persepolis 3 & Persepolis 4

IMG_5999[1]

I del 3 har har Marjane börjat sitt nya liv i Österrike.

Det är november 1984 och Marjane har skickats till Österrike efter att situationen i det fundamentalistiska Iran har blivit ett direkt hot mot hennes liv. Ensam och ung i ett främmande land försöker hon bygga ett liv och skapa sin identitet.

Hon hamnar på ett inackorderingshem som drivs av nunnor. Där stöter hon på problem på grund av sin bakgrund och sin frispråkighet. Efter ett tag kan hon lakoniskt konstatera att det inte är mycket som skiljer nunnorna i Österrike från de religiösa fundamentalisterna i Iran.

Pendlande mellan nyfikenhet och uppgivenhet utforskar hon det nya livet. Hon skaffar sig vänner, hon blir kär och hon testar nya gränser.

Men känslan av utanförskap lyckas hon inte bli kvitt och det leder henne ner i ett allt mer ensamt och destruktivt liv

I del 4 har Marjane återvänt till Iran:

I de tre första delarna av Marjane Satrapis självbiografiska serie, Persepolis, har läsaren fått följa Marjis uppväxt i det allt mer fundamentalistiska Iran, hennes flykt till Österrike vid blott fjorton års ålder och hennes öde i landet långt, långt hemifrån. I denna del återvänder Marji till Iran. Hennes hemlängtan är alltför stor. Hon har blivit en självständig kvinna och konflikterna med det strängt religiösa samhället är många. Svåra är de utmaningar som väntar, men på sitt alldeles speciella sätt lyckas hon att hitta sin egen väg och med den en liten skärva av frihet. Hon låter sig inte kuvas och hon vägrar att anpassa sig.

Böckerna är har verkligen gett mig en inblick i det fundamentalistiska Iran och hur livet var för innevånarna. Riktigt otäckt och hjärtskärande. Böcker som alla borde läsa. Älskar  bilderna.

Chiclit & vampyrer

IMG_6023[1]

Betsy Taylor har det inte lätt. Hon får sparken från jobbet och fyller 30 år. Dessutom blir hon påkörd och dödad när hon försöker rädda sin katt. Tyvärr vaknar hon upp på begravningsbyrån. Något ät fel. Hon måste vara en zombie!

Betsy försöker ta sitt liv på många olika sätt, bl.a. genom att hoppa från höghus med huvudet före, genom att försöka dränka sig m.m. Det är faktiskt ganska roligt. Ännu roligare är det när hon förstår att hon är en vampyr.

Dessutom verkar hon vara förutspådd att bli vampyrernas drottning. En riktig snygging till vampyr Eric (varför heter alla vampyrer Eric?) dyker upp och försöker att charma Betsy. Snart har Betsy blivit indragen i ett vampyrkrig.

Tyvärr blir boken riktigt dålig. Den blir överdriven och har några riktigt dåliga sexscener. När jag läste boken första gången så tyckte jag att den var rolig. Nu var den som en riktigt dålig chicklit med vampyrer.

Boken lästes till förra träffen med Vampyrbokcirkeln.

Plum Lucky

IMG_5981[1]

Plum Lucky utspelar sig mellan Lean Mean Thirteen och Fearless Fourteen.

Mormor Mazur hittar en stor väska med pengar. Men dem åker hon till Vegas. Tyvärr är det inte hennes pengar. Pengarna är maffiapengar som en liten man i gröna byxor stal för att rädda en kapplöpningshäst. Den lilla mannen tror att han är en leprechan. Tyvärr kräver den “rättmätiga” ägaren tillbaka sina pengar och mormor Mazur har spelat bort en hel del av dem.

Det blir en massa tok på hotellet och i en  husbil. Diesel är med och Ranger och Morelli gör gästframträdanden. Stephanie dras till Diesel som vanligt. Det är bara tur eller otur att hon inte ligger med honom.

Plum Lovin

IMG_5966

Plum Lovin är en mitt emellan roman eller en companion novel till Stephanie Plumserien.  Den utspelar sig mellan Twelve Sharp och Lean mean Thirteen. Det är Stephanie som är huvudpersonen som vanligt, hennes eviga sidekick är Lola. Men i de här mellan romanerna är det Diesel som kärleksintresset. Eller den Stephanie tänder på.

Jag tycker att det blir lite för mycket. Det är okej att hon slits mellan Morelli och Ranger, eller jag tycker att hon skulle välja Ranger. Det blir för mycket när det är tre killar. Det blir löjligt.

Diesel behöver ha Stephanies hjälp. Annie Hart är en “relationsexpert” som är efterlyst för väpnat rån  och Stephaie måste hitta henne för Vinnie har betalat borgen  för henne. Diesel vet var hon finns, men han kräver att Stephanie ska agera som äktenskapsmäklare åt några av Annies svåraste kunder.

Boken har nästan ingen handling. Den är rolig ibland, men helt klart mycket sämre än de “riktiga” serien.

Författare är Janet Evanovich

Bokbloggsjerka 24-27 oktober

I den här veckans bokbloggsjerka lyder frågan:

Vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?

Jag håller på med för många böcker just nu.

  • Unravel Me av Tahereh Mafi
  • Monogrammorden – Sophie Hannah
  • Wedding Night – Sophie Kinsella (lyssnar på Storytel)
  • The Shining Girls – Lauren Beukes

Men The Shining Girls har jag inte öppnat på någon månad…

När jag mötte the Avengers

Man kan tycka att en sån som  jag skulle ha sett de tidigare filmerna i serien. En som älskat serietidningar, X-Men och som till och med köpte Fantomen-filmen med Billy Zane (för  att hon älskade Fantomen, inte filmen). Men jag hade inte sett filmerna. Jag trodde att de skulle vara töntiga och överdrivna. Som tur var ändrades det med The Avengers!

Mya, jag, Y och J hade bokat platser så högt upp vi kunde i biosalongen. Det är ju där man ser bäst. Tyvärr var det en 3-D föreställning och för J som är extremt höjdrädd blev det lite för mycket. Hon blev tvungen att byta plats, medan vi andra satt kvar. Vi kanske inte ska nämna att hennes telefon började larma mitt under filmen heller. Vi blev inte populär kan jag säga. Det tog ju lite tid inna vi förstod att ljudet kom från hennes väska som var kvarglömd under en stol.

Men tillbaka till själva filmen. Jag blev helt blown away av filmen, storyn och karaktärerna. Jag skrattade, grät och höll andan. När jag kom hem så tvingade jag sambon att se filmen med mig igen dagen efter. Sedan dess har vi sett alla de andra filmerna också Iron Man-filmerna (älskar dem!), Thor 1 & 2 (älskar Chris Hemsworth som Thor men Tom Hiddlestones Loki är bäst) Captain America 1 & 2. . Jag såg Hulk (2003) och tyckte den var så otroligt dålig, så jag gav inte The Incredible Hulk någon chans. Det kommer den inte få heller efter Fiktiviteters sågning. Så jag trodde att alla filmerna skulle vara som Hulk. Vilken tur att jag hade fel.

Dessutom vet jag att åtminstone Thor har magic healing powers. Hur kan du veta det undrar ni. Jo min kompis Y blev så sjuk att hon hamnade på sjukhus bara några veckor innan vi skulle åka till Barcelona, men hon tillfrisknade så att hon kunde följa med tack vara Thor. Han skickade ett krya på dig kort och en liten docka av sig själv och det gjorde susen. Thor= en riktig superhjälte. ;)

YlvasThor

Kojisan_n

LilleThor_n

Måste också säga att Avengers gjorde att jag fick upp ögonen för Joss Weadon och att jag gav Buffy en andra chans. Så tack Avengers!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters Superhjältesöndag av och med:
Bak bok matBeroende av böckerBokhusetBokstävlarnaCarolina läserCinnamonbooksFiktiviteter , KulturkolloOaryaSmutstitelnVildvittra