Hövdingens bägare

Hövdingens bägare

Hövdingens bägare är den första delen i serien om Halvdan Viking. Halvdan bor hos Björn Smed. Egentligen var det meningen att Halvdan skulle följt med sin upptäcktsresande pappa, men när han skadade sin fot och det inte ville läa ordelnligt blev han kvar hos smeden. Där har han det riktigt bra med sin hund Siri.

En dag får han följa med byns hövding Ragnar när han blir inbjuden till grannbyn på fest med lekar. Ragnar och hela byn som Halvdan kommer ifrån är vikingar som tror på asagudarna, medan de i grannbyn blivit frälsta och numera är kristna. Hövdingen i grannbyn kallar sig numera för kung Alarik och han bjuder alltså in till ett riktigt gästabud med tävlingar. Om Ragnars kämpar förlorar så måste han ge bort sin fina glasbägare till Alarik, men om Alariks kämpar förlorar får Ragnar Alariks yxa.

Men det är fulspel på gång. Tack vare Meia, som är släkt med Alarik, får Halvdan reda på vad Alarik har planerat. Men hur ska han kunna stoppa det?

Riktigt underhållande  och rolig bok. Visst är det många svordomar och könsord. Jag läste boken som högläsningsbok för mina 3:or och de gillade den. Vi håller på med den andra boken i serien nu.

Författare är Martin Widmark och böckerna i serien heter:

  1. Hövdingens bägare
  2. Främlingens grav
  3. Vargens hjärta
  4. Forsens drottning
  5. Miklagårds lås
  6. Isens gud

Ayearathon dag 1 & 2

En liten statusuppdatering på hur det går i Ayearathon. Denna man ju läsa hyllvärmare och under Dag 1 läste jag Salvage the Bones av Jesmyn Ward. Så jag läste 258 sidor. Den var riktigt bra! Mer om den i ett senare inlägg. Jag läste också 30 sidor från The Other Hand av Chris Cleave. Boken har också en annan mer känd som Little Bee.

Under Dag 2 läste jag resten av The Other Hand. Vilken bok! Varför har jag inte läst den förut?

Sidor lästa under dag1 & 2: 632

Böcker lästa under dag 1 & 2: 2 st

Jag är nöjd med min läsning såhär långt. :)

Vampire Academy

Vampire Academy

Jag vet att jag försökte läsa Vampire Academy på svenska för några år sedan. men jag tyckte den var seg och dåligt översatt. Jag gav den dock en ny chans i och med att den blev vald till en av böckerna vi skulle läsa i Vampyrbokcirkeln. Men den här gången tog jag inga risker utan valde att läsa den på engelska. Tur att hela serien finns att låna på biblioteket.

Boken handlar om Rose som är en dhampir, en blandninga av människa och vampyr och Lissa som är en Moroi. Moroi är vampyrer som dricker blod från frivilliga donatorer. Lissa tillhör kungafamiljen och är en prinsessa. Moroi är känsliga mot solljus och behöver ha livvakter som skyddar dem mot de elaka vampyrerna Strigoi. Strigoi är vampyrer som dödar när de dricker blod. De har ite sin själv kvar heller som Moroi har.
Dhampirerna fungerar som livvakter till Moroi. Om de inte är livvakter kan de bo i byar med sina barn ( de kan bara få barn med en Moroi) och kallas för blodhoror om de låter Moroi dricka blod från dem under sex. Tydligen är det superkinky.

Rose och Lissa är bästa vänner. De rymde från vampyrskolan St. Vladimirs när Lissas säkerhet blev hotad. Nu har de levt gömda i den vanliga världen i snart 2 år. Men väktare hittar dem och för dem tillbaka till St. Vladimirs. De får återuppta sin skolgång och Rose tvingas att jobba extra hårt för att ta igen all  tid som hon förlorat under sin frånvaro. Annars kommer hon inte kuna ta examen samtidigt som Lissa och bli hennes väktare. Den som tränar Rose är Dimitri som är en legend bland väktarna. Hon refererar till honom som en gud, så bra är han.

Det handlar mycket om Rose och Lissas speciella förhållande till varandra. Ända sedan bilolyckan där Lissas bror och föräldrar dog, men Lisssa och Rose överlevde, har de haft ett speciellt förhållande. Alla Moroi har en speciell magiska förmåga. Men man vet inte riktigt vad LIssa har för förmåga.  Men det finns en fiende på skolan som vet och som vill utnyttja Lissa för att rädda sitt eget skinn.

Naturligtvis är det en massa kärlek med komplikationer. Det är också en jäkla massa tjat om ålderskillnaden mellan Rose och Dimitri. Han är 24 och hon är 17. Oj oj!

Jag tyckte att boken var seg och att det inte hände å mycket. Om jag ska vara helt ärlig så hade jag aldrig läst ut den om jag inte skulle läsa deni Vampyrbokcirkeln och sedan se filmen. Men  efter ungefär 200 sidor så vände det och boken blev mycket bättre. Så mycket bättre att jag lånade fler böcker i serien.

Vad tyckte jag om filmen då? Besviken! Den kunde ha blivit riktigt bra. Men skådespelaren som spelade Dimitri hade ju världens sämsta peruk! Om det är hans eget hår och frisyr så tycker jag synd om honom. Dessutom tyckte jag inte att de visade hur snabb och bra han var. Den som var bäst var utan tvekan Christian.

Dogge Doggelito

Det har gått tjugo år sen Dogge Doggelito och gruppen The Latin Kings på skivan Välkommen till förorten bjöd in Sverige till Alby och Norra Botkyrka. För den breda befolkningen var det ett okänt område, men genom Dogges texter växte det till en mytologisk plats, en förorternas förort.

Verkligheten de beskrev, en mångkulturell tillvaro med vapen, droger och bilstölder, hade ingen berättat om förut. Dessutom samplade de Astrid Lindgren – kaxigt stulet av ett gäng invandrare, som en kritiker skrev.

Under tio år var Dogge synonym med svensk förortshiphop. Alla ville ha en del av honom, kändisar, riksdagspolitiker och journalister. Ingen har fått så mycket respekt för sitt bidrag till den svenska hiphopscenen.
Samtidigt har ingen mötts med lika stort förakt när de lämnat den. När Dogge valde bort sin gatukredd för att iförd cykelbyxor göra reklam för Elgiganten, drabbades han av kulturelitens avsky.
I Ibland vill man bara försvinna berättar journalisten Kim Veerabuthroo Nordberg historien om Dogge Doggelito: om den fattiga uppväxten i Alby och genombrottet med The Latin Kings, de personliga tragedierna som ledde till att han hoppade av och den mörka perioden som följde, men också om kärleken till barnen och vägen tillbaka.

En riktigt intressant och välskriven bok som innhåller både glädje och sorg. Dogge har ju förlorat både en fru och ett barn. Han har förlorat kontakten med sina släktingar under  långa perioder.

Författaren Kim Veerabuthroo Nordberg har följt Dogge under flera år. Dessutom har han intervjuat vänner, familjemedlemmar, barndomsvänner, hans präst m.m. Men hans gamla bandmedlemmar från Latin Kings Chepe och Salla har vid flera tillfällen avböjt att delta.

Boken köpte jag på Books & Dreamseventet i Gasklockorna i Gävle, och fick den även signerad av Dogge himself.

IMG_6154[1]

Läslov!

Äntligen är det här! Lovet som jag sett fram emot så mycket. Ni andra kanske kallar det för sportlov, men jag kallar det för LÄSLOV!

De sista veckorna innan lovet har varit lite intensiva om en säger så. Jag har helt enkelt inte haft någon tid eller lust att göra något på bloggen. Läsningen har fungerat, men inte själva bloggandet om böckerna jag läst. Jag hoppas att det ska ordna sig nu under lovet.

Jag firar förresten läslovet med att vara med i A-year-athon. Det pågår under hela veckan och fokus ligger på hyllvärmare. Så jag har valt ut en liten hög med böcker som jag tänkte läsa:

IMG_6522[1]

  • Salvage the Bones – Jesmyn Ward
  • The Other Hand – Chris Cleave
  • Park Lane – Frances Osborne
  • The Unlikely Pilgrimage of Harold Fry – Rachel Joyce
  • Gone Girl – Gillian Flynn
  • Det bästa av allt – Rona Jaffe
  • Americanah – Chimamanda Ngozi Adichie

Jag har hittills hunnit läsa ut Salvage the Bones och ungefär halva The Other Hand.

You Had Me At Hello

You had me at hello

Mitt i ett gräl under bröllopsplaneringen bestämmer Rachel att det är hög tid att slå upp förlovningen med sambon Rhys. I förvirringen (och tequilaruset) som följer på det spontana beslutet ser framtiden minst sagt suddig ut. Ännu krångligare blir det när Rachel får höra att ungdomskärleken Ben har flyttat till hennes stad. Det är tio år sedan de senast träffades, men när Rachel lyckas planera in ett slumpartat möte med Ben väcks den gamla vänskapen till liv. Och för Rachel en hel del annat. Kruxet är att Ben inte verkar se Rachel som något annat än en vän. Dessutom har han skaffat sig en fru, lika sanslöst snygg som han, vilket talar sitt tydliga språk. Bara vara vänner alltså. Inga problem för Rachel. Eller?

Jag hade läst mycket bra om You Had Me At Hello på olika bokbloggar. Men det var inte förrän jag såg den på biblioteket som jag gjorde slag i saken och lånade hem den. Ett beslut som jag absolut inte ångrar.

En riktigt bra bok helt enkelt. Jag är ju mer eller mindre allergisk mot det som brukar kallas chick-lit. Men detta är ju bra. Det är Marian Keyes när hon fortfarande var bra.

Boken är rolig, framförallt när det handlar om Rachel och hennes vänner. Men samtidigt är den också riktigt sorglig. Hur mycket kan man offra av sig själv i ett förhållande? Är det verkligen värt det? Rhys är en riktig jäkla skit, men samtidigt har han ju tillåtits vara det…

Jag kommer absolut att läsa mer av Mhairi McFarlane.